Pappa funderar

Ny adress, nytt liv, nya utmaningar

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Wed, 25 Oct 2006 08:47:00 +0000

Funderande pappan återfinns nu på en annan adress. Hoppas att ni inte tappar tålamodet för den skull.

http://funderandepappan.wordpress.com/

Flyttar sin blogg

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Mon, 23 Oct 2006 08:38:00 +0000

Hej alla!
Den här bloggen kommer snart att flyttas. Jag kommer då lägga ut adressen här så att ni kan hitta den.

Hoppas ni följer med!

En liten dikt kan förändra perspektiv

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Thu, 19 Oct 2006 07:27:00 +0000

Medan min lille båt rör sig i dimman och dagsljuset slocknar kommer de gamla minnena. Hur gränslös världen var, hur nära träden himlen, hur nära vattnet den klara månen.
Meng - Hao Jan

Det var på tunnelbanan. En dikt istället för reklam. Pappa skrev upp den omedelbart och satte den på väggen framför sitt skrivbord. Pappa, det är ju precis så det är att vara barn. Allt är viktigt. Ingenting för litet, ingenting är för stort, bara en helhet, en känsla av att vara ett med alltet. Pappa måste stanna upp och se på sina barn lite noggrannare. Hur nära är inte himlen? Varför kan man inte plocka ner månen när den ändå hänger där vit och blek? Varför skulle inte en haj kunna köra en lastbil? I pappas liv är det inte riktigt så magiskt. Men det är nog ännu en sak barnen kan lära honom. Och vad kan pappa kämpa för, jo att livet fortsätter att vara magiskt så länge som möjligt för barnen.

Nattligt tramp

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Tue, 10 Oct 2006 19:56:00 +0000

Varje natt vaknar den snart fyraårige pojken och ropar på mamma. Ibland går pappa upp bara för att mötas av ett illvrål: NEJ, MAMMA! Med mamma vid sin sida kommer han sedan in till mammas och pappas säng och ligger och buffar omkring så varken mamma eller pappa kan sova. Jobbjobbigt, trötttröttande och rätt svårt. Fem och ett halvtåringen som ligger i överslafen tycker nog inte heller om det... Han blir svartsjuk. Så nu har han också börjat ropa efter mamma och nätterna har blivit ett litet inferno och mamma och pappa får dessutom ligga på tillbörligt avstånd från varandra.

Pappa testar en text i jagform: vad barnen kan lära en förälder

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Tue, 03 Oct 2006 19:20:00 +0000

Det är rätt märkligt att tänka tillbaka på den tiden då jag ännu inte hade blivit pappa och hur jag då funderade kring livet med barn. Bestämde man bara över barnen så skulle de göra som jag ville, det var jag säker på. Jag förstod inte att barn hade en egen vilja och ett eget sätt att se på saker och ting. Jo, det var lätt att vara förälder utan barn. Med tre barn i bagaget har jag insett att det sannerligen inte är lätt att vara förälder. Jag har fått lära om och inse det viktigaste av allt; det går inte att vara ledsagare åt sina barn utan ta lärdom av barnen själva.

Utan barn var min inställning glasklar: en förälder måste sätta tydliga gränser, vara konsekvent och visa vem som bestämmer. Allt sådant som jag har fått anledning att ompröva som pappa. För i det dagliga livet, ofta flera gånger om dagen, ställs jag inför situationer där verkligheten ställs mot teorin på ett handgripligt sätt: barnen gör inte så som jag vill att de ska göra. De kanske inte plockar undan efter sig när jag vill att det ska göras, de hittar på annat när de måste klä på sig på morgonen, de vill kanske hellre leka än komma till matbordet och de vill inte gå och lägga sig för att de bara ska bygga klart något. Då hjälper det knappast att jag ”bara bestämmer”. I varje fall inte om jag vill bygga min relation till barnen på gemenskap och sund auktoritet istället för på konflikter och auktoritärt bestämmande. Min första lärdom blev att barnen inte gör som man vill om de inte har ett tillräckligt bra skäl och känner att jag som förälder menar vad jag säger. Senare upptäckte jag också samma tanke hos Jesper Juul som kanske menar ungefär det när han talar om att föräldrar måste vara autentiska. Det är lätt att hålla med om, om jag vill få barnen att följa mig måste det jag gör vara förankrat hos mig själv.
Det är förstås inte konstigt att många av föräldraskapets sidor är okända för en när man ännu inte är förälder. Till exempel att man som förälder ofta känner sig rådvill och vilsen. Barnen börjar ju sin frigörelse rätt tidigt, de har ofta goda idéer om hur saker och ting ska göras och är mer kapabla än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Det gäller att lyssna in barnen på djupet och inse att de är personer med egen vilja. Men framför allt gäller det att jag är vuxen uppgiften att följa mina barn väl. För är det trots allt inte det viktigaste av allt att jag är en kompanjon och ledsagare till mina barn?

Till en början frågade jag mig också hur jag blir en bra pappa. Nu har jag kommit fram till att frågan är felställd. Istället borde jag fråga mig hur jag är som pappa. För trots alla metoder, all pedagogik och alla goda idéer som man kan inspireras av måste jag ändå förlita mig på min egen intuition och vara så klar jag kan över min egen vilja när jag står där mitt i vardagen med mina barn. Varje situation är en ny situation och jag måste tackla den där och då. Så hur säker jag än kan ha varit på betydelsen av att vara konsekvent innan jag blev förälder, så vet jag nu att det inte är något jag förmår jämt. Men det är också något jag inte vill, för om jag skulle vara så konsekvent som jag förut trodde att jag måste vara med barn, skulle jag få leva ett liv där konflikterna tog överhanden. Dessutom har barnen lärt mig att de tål ett visst mått av inkonsekvens eftersom de, kloka som de är, förstår att vissa saker inte kan se exakt likadana ut från dag till dag. Kanske är det då bättre att skapa en känsla av generositet, att tillvaron kan förändras, att även vi föräldrar är människor som gör rätt ibland, fel ibland. Kanske är det viktigaste att barnen känner att de blir lyssnade på och att de ibland kan få rätt, även om jag förstås måste bestämma över barnen ibland. Men oftare är det bättre att hitta en bra kompromiss som gör att alla känner sig nöjda med beslutet.

Men som sagt var, i början av mitt föräldraskap stod jag ofta rådlös då jag inte hade redskapen. Kanske är det en vanlig känsla för många pappor. Barnen har dock en otrolig förmåga att lära sina föräldrar, bara föräldrarna lyssnar.
Ett sådant exempel var den gången då jag absolut skulle borsta tänderna på min ena pojke för att sedan få honom i sin säng. ”Jag har inte tid just nu, pappa!” svarade han. Och vad kan han ha menat med det? Jag tolkade det naturligtvis som att han inte ville lyda mig, vilket naturligtvis var helt fel. När jag tänkte närmare på saken förstod jag att han bara ville tala om att han måste få avsluta vad han höll på med. Han var klokare än jag och ledde mig till upptäckten att barn måste få tid på sig. Det hade kanske andra fattat, men inte jag. Pojken lärde mig att han behöver smälta det jag ber honom om innan han kan komma med ett oreserverat ja. För nog skulle väl också jag tycka att det var otrevligt, respektlöst och dumt om någon satte upp en tandborste framför ansiktet och ville avbryta mig när jag skrev det här? Att fostra barn handlar om respekt och konsten att lyssna, i alla fall om man frågar den här pappan.

Långt där borta talar någon

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Fri, 22 Sep 2006 17:37:00 +0000

Treåringen är snart fyra. Allt vill han bestämma. Allt vill han göra själv. Ingenting går honom förbi. NEJ är ordet för dagen. Ingenting får gå oprövat förbi, även om det sker till priset av spill, krascher, söndriga saker och kaos. Ja, pappa måste låta pojken pröva trots att tålamodet ibland skrattar pappa i ansiktet och flyr sin kos. Det är bara att bita ihop när glasen dinglar fulla med juice på bordskanten och havregrynen sprids över parketten.

Så pappa brukar försöka tänka på hur irriterande det var när vuxna alltid tog över sådant de inte trodde att han skulle klara och han inte fick göra sina egna misstag. Eller när de vuxna alltid var oroliga för att saker och ting skulle gå sönder. Eller när alltför starka glädje- och rolighetsyttringar bemöttes med suckar och tillsägelser om att vara lugn. Det är så det förflutna talar till en. Man kan märka att man håller på att bli som sin egen farsa. Tur att det finns en pappagud som säger åt honom på skarpen: skärp dig, pappa! Låt dina grabbar försöka! Tyvärr ser nog inte den där guden allt. Men det räcker förhoppningsvis när någon långt där borta talar om ordning och reda och att små barn ska veta sin plats.

Samveten

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Wed, 20 Sep 2006 07:36:00 +0000

Ibland leder denna pappa så kallade pappagrupper. För många låter det väl som en relik från mjukiseran, men det är det inte. Det är bara ett forum där pappor kan få ventilera sina glädjeämnen, sin oro, sina tankar och svårigheter i föräldraskapet.

En dag kom frågan upp: får man tycka att det är skönt att ungarna lägger sig? Är man en dålig förälder om man tycker så ibland? Pappa sa: man får känna det, man får tänka det. Det vore snarast konstigt om inte kände så ibland. Det viktiga är väl att man inte gör barnen till några som är i vägen och inte överför den där känslan till dem.

Den här pappan tycker faktiskt att det ibland är ganska skönt när barnen lägger sig. Trettonåringen är lite svårare att få i säng, men i alla fall. Och det bästa med det är att mamma och pappa får göra varandra lite glada. Eller så får pappa lite tid framför datorn med sin bok eller blogg.

Vad tycker föräldrafolket i denna fråga?

Besvikelser och glädjeämnen

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Fri, 15 Sep 2006 19:22:00 +0000

Farsan Baloo (länk här bredvid) är en välformulerad skribent som allt som oftast har mycket tänkvärt att förmedla, tycker den här pappan. En utmaning har han hängt ut i bloggosfären: vilken är den mest positiva överraskningen respektive den största besvikelsen med att få barn?
Det som överraskade den här pappan mest positivt var barnens förmåga att uppfostra sina föräldrar och lära dem vad som är viktigt och inte viktigt i livet. Ett annat glädjeämne var att pappa kunde sluta och upprätthålla den traditionellt manliga cowboyföreställningen om att frihet betydde att man inte hade några band. Det var skönt att äntligen veta vad som var hans viktigaste uppgift.
Den största besvikelsen: att det inte finns jordgubbar varje dag året om, barnen älskar ju de där små röda sakerna. En annan besvikelse var att pappa lärde sig att vi faktiskt bygger ett samhälle som är rent barnfientligt. Men det får han orda om någon annan gång.

Rädslor

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Wed, 13 Sep 2006 18:30:00 +0000

Vad funderar pappa på? Treåringen har somnat på stubben i sin underslaf. Femåringen ligger där upp och är rädd. "Pappa, jag vågar inte ligga här." Pappa ger pojken handen. "Jag stannar här hos dig." Men grabben ser saker, tycker sig höra ljud överallt. Pappa pratar lugnt, allt är som vanligt, säger han, här finns bara leksakerna, akvariet, brorsan och mamma och pappa i rummet bredvid. Men det märks att det är en utvecklingsfas på gång. Pojken behöver mer trygghet, mer tillit, mer förtroende från föräldrarna, mer tid att få vara mycket liten och framför allt möjligheter att besegra alla sina rädslor. '

För pappa tänker så här: om man alltid går pojken till mötes i hans rädsla, det vill säga tar in honom till mammas och pappas säng så fort han vill det så kanske man, trots att det självklart görs av välvilja, gör honom en björntjänst eftersom man då bekräftar att det faktiskt är farligt att ligga kvar. Eller? Nej, ibland är man rådvill som förälder, tänker pappa.

Pappa säger i alla fall att de kan försöka ligga kvar en stund till. Och pojken håller i pappas hand och de är där i halvmörkret och pojken till och med suger lite på pappas fingrar. Men han ligger där länge och och tyst. Pappa kan riktigt känna hur grabben besvärjer sina rädslor innan han plötsligt säger: "Pappa, jag kan lära mig läsa om jag vill." Då vet pappa att en liten kille på nästan sex år och just denna kväll har besegrat några demoner. Snart somnar han tungt och greppet om pappas hand lossar.

Hur man är

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Thu, 07 Sep 2006 05:45:00 +0000

Barnen är på sitt bråkigaste humör, skrik och totalvägran. Allmänt vedervärdiga. Femåringen skriker för ingenting, det gnisslar och stretar emot och pappa undrar lite för sig själv varför det inte kan vara lite enklare. Jo, så är det vissa morgnar. Ingen lyssnar. Stora NEJ eller JAG VILL INTE! singlar genom luften. Det är inte den fantastiska sidan av att vara förälder. Verkligen inte. Men det kan slå som en hammare mot pappas eget huvud när pappa plötsligt hör sin gnälliga ton, blir varse sin brist på humor denna dag, eller när han börjar uppfatta sitt eget tjat, när han själv känner sitt eget bristande tålamod och inser att det är inte barnen som är jävliga, det är pappa själv som är jävlig. Vilken insikt! Se på barnen och du ser dig själv! Nu kommer det svåra, det som verkligen kräver sin förälder: ställ om, bli ett solsken och ett under av tålamod. Dina barn blir aldrig bättre än vad du själv är, pappa!

Att leva, att vara barn

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Wed, 30 Aug 2006 08:43:00 +0000

En granne där de bodde förr sa en gång: "det viktigaste är att man inte förstör barnens livsglädje." Så sant som det är sagt... Det är kanske det barnuppfostran handlar om, vad vet pappa egentligen? Så nyligen hittade han en bok som han läste några år innan han blev pappa: "Myternas makt", en lång intervju med Joseph Campbell som ängade hela sitt liv åt att studera myter och deras syften. När han fick frågan om livets mening svarade han så här:

"Människor säger att vi alla söker livets mening. Jag tror egentligen inte vad det är vi söker. Jag tror att vi söker upplevelsen av att leva, så att våra erfarenheter står i samklang med vårt innersta väsen och vår innersta verklighet, så att vi verkligen känner hänförelsen i att vara levande."

Det är vackert och som pappa ser det också en bra bild av hur barnen faktiskt lever. I samklang med livet utan att fråga sig vad det är för mening och istället hänföras av nuet och det storslagna i att man faktiskt finns. Att bli förundrad över att det finns en måne, att himlen är oändlig...

Underbart egentligen.

Trovärdigheten

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Mon, 28 Aug 2006 19:38:00 +0000

Det var så här. Det kom mejl och påståenden som handlade om att den här pappan inte var trovärdig. Självklart är det vars och ens självklara rätt att tycka det. Det kan till och med sätta fart på tankarna hos pappa, är han helt tråkigt korrekt? frågar han sig. Eller har han sjunkit ner i präktighetsträsket? Det är faktist bra att få lite sådan kritik ibland, så väljer pappa att ta sådana påhopp. Men sedan är det ju själva syftet med pappas bloggverksamhet: att få ut och testa tankar och ge ögonblicksbilder från livet med barn. Pappa tänker på sitt sätt och kanske kunde det finnas någon annan, och det gör det ju med all tydlighet, som har utbyte på något sätt. Antingen genom igenkänning, eller kanske ibland en ny insikt eller helt enkelt bara ett annat sätt att se på saker och ting. Som pappa får när han läser bloggar som (och han kan tyvärr inte länka i texten ännu) Saring i mammaland, Livet runt fyrtio, Farsan Baloo med flera... Så pappa tänker så här: om det är någon som tycker att det inte är trovärdigt är det inte hela världen, det viktigaste är ju vad man själv känner när man sätter det hela på pränt. Och den som vill kan väl ta det som skryt, själv lutar jag mig mer mot min självkänsla när jag säger att jag skriver det som jag själv tror är sant - trovärdigt eller inte.

Tillbaka hos bloggfolket

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Sun, 27 Aug 2006 19:39:00 +0000

Jo, pappa gjorde som så; strök och gick vidare. Så här i efterhand tyckte han inte att det var särskilt bra gjort, lite så där obetänksam som han ibland kan vara med sitt eget... Men det var för ett gott syfte. Han skriver på en bok. Och ville ha tid för det. Och bloggandet är klart beroende framkallande. Så därför ska han nu göra så här att han skriver lite längre men kanske inte lika ofta. Eller så ska han göra som så att han helt enkelt inte ger några löften alls. Eller så kanske han publicerar utdrag ur det han håller på att skriva i boken, för det är nämligen samma tema som boken har. Nej, han vet inte det blir som det blir. Fantastikst i alla fall att någon saknar det man skriver!!!

Pappa funderar är tillbaka, lite smygande så där

noreply@blogger.com (Pappa funderar) — Wed, 23 Aug 2006 21:46:00 +0000

Han tänker börja blogga igen.