Comments on Pappa funderar: Samveten

Tänkte egentligen bara säga att jag instämmer till...

2006-09-25T06:24:00.000-07:00

Tänkte egentligen bara säga att jag instämmer till 100 procent i det du skrev på Manons blogg om "pigtjänster". Ville inte förlänga debatten där eftersom den så tydligt var en klassdebatt och politikern i mig känns lite trött just nu.

Visst var det skönt när barnen somnat... Men frågan är ju alltid hur mycket möda det är värt att lägga. Alla gånger man var hembjuden till folk som "bara skulle lägga barnen först". Och så satt man där ensam i ett par timmar och smuttade på ett vinglas medan maten kallnade och minst en förälder somnade med barnen . Hade varit bättre att ha dem med vid bordet och låtit dem tuppa av i soffan.

Den där vuxentiden som man skulle hålla på och kämpa sig till blev inte särskilt kul när den var så tillkämpad. Vi löste det genom att stiga upp tidigare och äta frukost innan barnen vaknade. Man riskerade då t ex inte att den ena somnade mitt i samtalet.

Ovanstående skribenter har redan uttryckt sig så v...

2006-09-22T03:19:00.000-07:00

Ovanstående skribenter har redan uttryckt sig så väl vad som gäller för även min åsikter. Jag nickar instämmande i såväl "inget dåligt samvete" och "en dyrbar läxa". Jag kan komplettera med; "konstigt vore det väl annars"

Kom in via Saring till denna trevliga och välformulerade blogg. Tackar för titten//M som i Minks som i nåt annat egentligen

Som tonårsmamma är den tiden över. Jag lägger mig ...

2006-09-22T02:01:00.000-07:00

Som tonårsmamma är den tiden över. Jag lägger mig innan 17-åringen, men jag tycker det är lättare med stora barn. Vi kan prata med varandra och ge varandra space. Hon har sitt eget liv nu och jag blir mer och mer perifer. De stunder hon kommer hem och kryper upp i min famn är magiska. Jag är faktiskt även småbarnsmamma till en femåring. Våra stunder är i sängen på kvällen med gonattsagan.

Med en skilsmässa i bagaget har jag kommit till insikt om hur viktigt det är med egentid och tid med mannen min. En dyrbar läxa har gjort mitt liv idag till sååå bra.

Absolut! Känner som skribenter ovan. Jag kan tycka...

2006-09-21T22:56:00.000-07:00

Absolut! Känner som skribenter ovan. Jag kan tycka det är skönt! Måste gå upp senast halv sex om mognarna och småbarnen sover vid 21. Den äldre på 8,5 som alltid haft litet sömnbehov framåt 22. Fast då säger vi att det är vuxentid...

Nej, det ska man inte ha dåligt samvete för!

Herrejösses... om man vore en dlig förälder för så...

2006-09-20T11:05:00.000-07:00

Herrejösses... om man vore en dlig förälder för såna tankar, då skulle jag nog blivit diskad för länge sedan *S*

Jag ser det som att jag inte BARA är förälder, utan även en egen individ ungefär som den jag var innan jag fick barn. Mina barn har behov (och de går alltid först), men även JAG har behov... och när det finns tid (t.ex. när barnen är i säng) så kommer MIN tid, och den är oerhört värdefull.
En timme framför datorn för att hinna ikapp alla bloggar som jag läser, en stund framför TV:n eller med en bok. Eller bara en kväll med min man, bara vi.

Jag tror man är ute på djupt vatten om man inte tillåter sig själv att tycka att det är skönt att "slippa" sina barn ibland, för då har man nog lite för höga förväntningar på sig själv som förälder. Och sånt leder bara till besvikelser...

Jag tänker att just NU har jag över huvud taget in...

2006-09-20T04:12:00.000-07:00

Jag tänker att just NU har jag över huvud taget inget dåligt samvete över att jag tycker att det är skönt när Alma sover. Jag ger henne i det närmaste all min tid och allt mitt fokus när hon är vaken. Och dels är det skönt att få tänka "egna" tankar, vara med S osv med det är också skönt med känslan av att hon verkligen sover. Jag vet hur viktig sömnen är för henne. Och för mig. Men så tänker jag att det nog eventuellt blir annat sedan. Sedan, då när JOBBET plötsligt tar det mesta av min tid och mitt fokus. Då när jag förmodligen är väldigt trött när jag kommer hem. Och kanske fortfarande tycker att det är skönt att Alma sover. Därför att jag är så trött. Men SAMTIDIGT så innerligtinnerligt skulle önska att jag var piggare och att jag kunde vara så mycket MER tillsammans med henne. DÅ kan det nog kännas tungt. Kanske. Eller också är det andra saker som jag får skuldkänslor över. Än så länge lever jag ju ett liv i kärlekslyxigt överflöd, besparad från skuld och dåligt samvete. Vi får väl se...