tag:blogger.com,1999:blog-33243454.post115817330644870658..comments2007-04-12T01:00:03.733-07:00Pappa funderarhttp://www.blogger.com/profile/12101420161528412335noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-33243454.post-1158495532927551822006-09-17T05:18:00.000-07:002006-09-17T05:18:00.000-07:00Jag instämmer i "bra jobbat". Jag tror du tänker som jag ungefär... man kan inte undanröja alla faror jämt, men man kan försöka ge barnen styrka att hantera dem. Först tillsammans med en själv, och så småningom på egen hand. Jag tror att det är den största tjänst man kan göra sina barn :-)listoplistohttp://listoplisto.blogspot.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-33243454.post-1158352137962849622006-09-15T13:28:00.000-07:002006-09-15T13:28:00.000-07:00Tack. Det är just det där som är en av utmaningarna med föräldraskapet: att vara närvarande men låta barnen ta viktiga strider själva. Att få dem att våga utan att vara tvingade, att tänka ett extra varv på hur man faktiskt gör med sina barn. Så att de hela tiden växer som människor.Pappa funderarhttp://www.blogger.com/profile/12101420161528412335noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-33243454.post-1158310451611043462006-09-15T01:54:00.000-07:002006-09-15T01:54:00.000-07:00Stort pappa!<BR/>Det är väl just det mammor och pappor ska vara, en hand att hålla i för att bekämpa världen.<BR/>Bra jobbat!Tvillingmammanhttp://tvillingmammafunderar.blogspot.com/noreply@blogger.com