tag:blogger.com,1999:blog-33243454.post115760856760955085..comments2007-04-12T01:00:03.681-07:00Pappa funderarhttp://www.blogger.com/profile/12101420161528412335noreply@blogger.comBlogger1125tag:blogger.com,1999:blog-33243454.post-1158134043683862952006-09-13T00:54:00.000-07:002006-09-13T00:54:00.000-07:00Nu har jag äldre barn än du men jag vet precis vad du pratar om. Fast det kan vara olika från barn till barn också. Min stora bryr sig inte så mycket om mamma är sur, men den yngre är som min spegel. Är jag sur är hon sur, är jag glad är hon glad. Och jag är helt övertygad om att det är helt omedvetet från hennes sida. Den är nästan lite telepatiskt. Ibland har det hänt att jag inte ens har hunnit öppna munnen när vi träffas och hinner märka att hon är på samma humör som jag. Men så har vi väldigt starka band till varandra och har haft hela tiden. Min stora har mer frigjort sig, gjorde det väldigt tidigt. Är helt trygg i sig själv och har varit ända sedan har var helt liten.Pernillahttp://pews72.blogspot.com/noreply@blogger.com