Långt där borta talar någon
Treåringen är snart fyra. Allt vill han bestämma. Allt vill han göra själv. Ingenting går honom förbi. NEJ är ordet för dagen. Ingenting får gå oprövat förbi, även om det sker till priset av spill, krascher, söndriga saker och kaos. Ja, pappa måste låta pojken pröva trots att tålamodet ibland skrattar pappa i ansiktet och flyr sin kos. Det är bara att bita ihop när glasen dinglar fulla med juice på bordskanten och havregrynen sprids över parketten.
Så pappa brukar försöka tänka på hur irriterande det var när vuxna alltid tog över sådant de inte trodde att han skulle klara och han inte fick göra sina egna misstag. Eller när de vuxna alltid var oroliga för att saker och ting skulle gå sönder. Eller när alltför starka glädje- och rolighetsyttringar bemöttes med suckar och tillsägelser om att vara lugn. Det är så det förflutna talar till en. Man kan märka att man håller på att bli som sin egen farsa. Tur att det finns en pappagud som säger åt honom på skarpen: skärp dig, pappa! Låt dina grabbar försöka! Tyvärr ser nog inte den där guden allt. Men det räcker förhoppningsvis när någon långt där borta talar om ordning och reda och att små barn ska veta sin plats.
Samveten
Ibland leder denna pappa så kallade pappagrupper. För många låter det väl som en relik från mjukiseran, men det är det inte. Det är bara ett forum där pappor kan få ventilera sina glädjeämnen, sin oro, sina tankar och svårigheter i föräldraskapet.
En dag kom frågan upp: får man tycka att det är skönt att ungarna lägger sig? Är man en dålig förälder om man tycker så ibland? Pappa sa: man får känna det, man får tänka det. Det vore snarast konstigt om inte kände så ibland. Det viktiga är väl att man inte gör barnen till några som är i vägen och inte överför den där känslan till dem.
Den här pappan tycker faktiskt att det ibland är ganska skönt när barnen lägger sig. Trettonåringen är lite svårare att få i säng, men i alla fall. Och det bästa med det är att mamma och pappa får göra varandra lite glada. Eller så får pappa lite tid framför datorn med sin bok eller blogg.
Vad tycker föräldrafolket i denna fråga?
Besvikelser och glädjeämnen
Farsan Baloo (länk här bredvid) är en välformulerad skribent som allt som oftast har mycket tänkvärt att förmedla, tycker den här pappan. En utmaning har han hängt ut i bloggosfären: vilken är den mest positiva överraskningen respektive den största besvikelsen med att få barn?
Det som överraskade den här pappan mest positivt var barnens förmåga att uppfostra sina föräldrar och lära dem vad som är viktigt och inte viktigt i livet. Ett annat glädjeämne var att pappa kunde sluta och upprätthålla den traditionellt manliga cowboyföreställningen om att frihet betydde att man inte hade några band. Det var skönt att äntligen veta vad som var hans viktigaste uppgift.
Den största besvikelsen: att det inte finns jordgubbar varje dag året om, barnen älskar ju de där små röda sakerna. En annan besvikelse var att pappa lärde sig att vi faktiskt bygger ett samhälle som är rent barnfientligt. Men det får han orda om någon annan gång.
Rädslor
Vad funderar pappa på? Treåringen har somnat på stubben i sin underslaf. Femåringen ligger där upp och är rädd. "Pappa, jag vågar inte ligga här." Pappa ger pojken handen. "Jag stannar här hos dig." Men grabben ser saker, tycker sig höra ljud överallt. Pappa pratar lugnt, allt är som vanligt, säger han, här finns bara leksakerna, akvariet, brorsan och mamma och pappa i rummet bredvid. Men det märks att det är en utvecklingsfas på gång. Pojken behöver mer trygghet, mer tillit, mer förtroende från föräldrarna, mer tid att få vara mycket liten och framför allt möjligheter att besegra alla sina rädslor. '
För pappa tänker så här: om man alltid går pojken till mötes i hans rädsla, det vill säga tar in honom till mammas och pappas säng så fort han vill det så kanske man, trots att det självklart görs av välvilja, gör honom en björntjänst eftersom man då bekräftar att det faktiskt är farligt att ligga kvar. Eller? Nej, ibland är man rådvill som förälder, tänker pappa.
Pappa säger i alla fall att de kan försöka ligga kvar en stund till. Och pojken håller i pappas hand och de är där i halvmörkret och pojken till och med suger lite på pappas fingrar. Men han ligger där länge och och tyst. Pappa kan riktigt känna hur grabben besvärjer sina rädslor innan han plötsligt säger: "Pappa, jag kan lära mig läsa om jag vill." Då vet pappa att en liten kille på nästan sex år och just denna kväll har besegrat några demoner. Snart somnar han tungt och greppet om pappas hand lossar.
Hur man är
Barnen är på sitt bråkigaste humör, skrik och totalvägran. Allmänt vedervärdiga. Femåringen skriker för ingenting, det gnisslar och stretar emot och pappa undrar lite för sig själv varför det inte kan vara lite enklare. Jo, så är det vissa morgnar. Ingen lyssnar. Stora NEJ eller JAG VILL INTE! singlar genom luften. Det är inte den fantastiska sidan av att vara förälder. Verkligen inte. Men det kan slå som en hammare mot pappas eget huvud när pappa plötsligt hör sin gnälliga ton, blir varse sin brist på humor denna dag, eller när han börjar uppfatta sitt eget tjat, när han själv känner sitt eget bristande tålamod och inser att det är inte barnen som är jävliga, det är pappa själv som är jävlig. Vilken insikt! Se på barnen och du ser dig själv! Nu kommer det svåra, det som verkligen kräver sin förälder: ställ om, bli ett solsken och ett under av tålamod. Dina barn blir aldrig bättre än vad du själv är, pappa!
