En liten dikt kan förändra perspektiv
Medan min lille båt rör sig i dimman och dagsljuset slocknar kommer de gamla minnena. Hur gränslös världen var, hur nära träden himlen, hur nära vattnet den klara månen.Meng - Hao Jan
Det var på tunnelbanan. En dikt istället för reklam. Pappa skrev upp den omedelbart och satte den på väggen framför sitt skrivbord. Pappa, det är ju precis så det är att vara barn. Allt är viktigt. Ingenting för litet, ingenting är för stort, bara en helhet, en känsla av att vara ett med alltet. Pappa måste stanna upp och se på sina barn lite noggrannare. Hur nära är inte himlen? Varför kan man inte plocka ner månen när den ändå hänger där vit och blek? Varför skulle inte en haj kunna köra en lastbil? I pappas liv är det inte riktigt så magiskt. Men det är nog ännu en sak barnen kan lära honom. Och vad kan pappa kämpa för, jo att livet fortsätter att vara magiskt så länge som möjligt för barnen.
posted by Pappa funderar @ 12:27 AM
2 Comments:
Jag tror att kruxet med magi är att det inte går att kämpa för eller fram. Utan att det mer är att låta den vara med och ta plats.
Om man vill finns magin även som vuxen...Kanske inte som hajar som kör bil (men tänk pixars "Hajar som hajar" förresten:)) men på andra sätt.
Det kan vara magiskt att bara låta sig omslutas av mörkret på verandan och lyssna till ljuden...
Håller emd Bless, för övrigt.
Post a Comment
<< Home