Hur man är
Barnen är på sitt bråkigaste humör, skrik och totalvägran. Allmänt vedervärdiga. Femåringen skriker för ingenting, det gnisslar och stretar emot och pappa undrar lite för sig själv varför det inte kan vara lite enklare. Jo, så är det vissa morgnar. Ingen lyssnar. Stora NEJ eller JAG VILL INTE! singlar genom luften. Det är inte den fantastiska sidan av att vara förälder. Verkligen inte. Men det kan slå som en hammare mot pappas eget huvud när pappa plötsligt hör sin gnälliga ton, blir varse sin brist på humor denna dag, eller när han börjar uppfatta sitt eget tjat, när han själv känner sitt eget bristande tålamod och inser att det är inte barnen som är jävliga, det är pappa själv som är jävlig. Vilken insikt! Se på barnen och du ser dig själv! Nu kommer det svåra, det som verkligen kräver sin förälder: ställ om, bli ett solsken och ett under av tålamod. Dina barn blir aldrig bättre än vad du själv är, pappa!
posted by Pappa funderar @ 10:45 PM
1 Comments:
Nu har jag äldre barn än du men jag vet precis vad du pratar om. Fast det kan vara olika från barn till barn också. Min stora bryr sig inte så mycket om mamma är sur, men den yngre är som min spegel. Är jag sur är hon sur, är jag glad är hon glad. Och jag är helt övertygad om att det är helt omedvetet från hennes sida. Den är nästan lite telepatiskt. Ibland har det hänt att jag inte ens har hunnit öppna munnen när vi träffas och hinner märka att hon är på samma humör som jag. Men så har vi väldigt starka band till varandra och har haft hela tiden. Min stora har mer frigjort sig, gjorde det väldigt tidigt. Är helt trygg i sig själv och har varit ända sedan har var helt liten.
Post a Comment
<< Home